Att misströsta med hopp i sinne

tisdag, april 21, 2015 1 kommentar

Mycket som behöver ventileras och det behövs antagligen ett längre blogginlägg för att verkligen få ut en bit av tankeverksamheten som dundrar i mitt huvud. Inlägget rör en nysatsning, en nytändning och ett skift av fokus med allt vad det innebär. Ibland får man inte som man vill och därmed för att inte ledsna måste fokus förändras, nya värden hittas och nya tankegångar stiftas.

Förmågan att brottas med livet gör sig påmind och ack ibland är det otroligt jobbigt med motvind. Med alla svängar i min livsförändring är det en självklarhet att det ska komma gupp som får en att tappa luft, få en att tvivla och misströsta.

Featured image
För alla som följt mig så vet man om att jag har gått igenom en ofantlig livsförändring, kroppsligt som själsligt och med det upptäckte jag fler aspekter av livet – intressen och så vidare som jag har kommit att älska, däribland fann jag träning och då framförallt styrketräning. Min kärlek till träning i kombination av att jag i princip inte klarar av att göra saker ”lagom” har lett mig till den position som jag är idag.

Man kan summera det enligt följande: En dag vaknade jag upp mitt i natten med en smärta i vänsteraxeln som jag endast kan beskriva som smärtan av att någon bokstavligt talat sliter dig av axeln – inte för att jag har upplevt det men blott för att kunna sätta några som helst ord på den smärtan jag upplevde – detta ledde mig till en naprapat som under förra året hjälpte mig med mina ryggproblem.

Featured imageFörsta besöket var ett smärre helvete, det var ofantligt många knutar från mina skulderblad över till bröstmusklerna av två saker:

1. Att jag aldrig låtit mig vila
2. Att jag är sliten i axlar och leder av att ha jobbat tungt sen jag var ”ung”.

Situationen trots förutsättningarna såg ljus ut och jag fick en preliminär prognos att om jag bara tog det lugnt och genomförde diverse stretchrörelser och övningar så skulle jag en dag inom en inte alltför lång framtid vara helt återställd.

Med återställning i blick och viljan att få komma tillbaka till min vanliga styrketräningsrutin satte jag igång med övningar, återhämtningsvarianter och olika typer av upplägg för att helt enkelt komma tillbaka i spelet igen och efter inte alltför länge började jag känna mig bra i axelpartiet igen och kunde således börja träna ”vanligt” igen även om det var sagt att jag inte skulle ”maxa” mig och helt enkelt känna efter när det väl började göra ont och lära mig att skilja på smärta och smärta.

Featured imageSen så hände det som inte fick hända, jag lyfte ett par 25liters dunkar på jobbet – trötthet i axlar till trots och smärtan kom direkt tillbaka. Jag kontaktade på direkten naprapaten och fick en akuttid för kontroll av det hela och nu var orden mycket hårdare – ”Du måste vila och får inte göra något för att provocera axlarna”. Vid det här laget hade jag tagit bort prospekten för att kunna träna lätt och liknande på grund utav den enkla anledningen att smärtan hade börjat hindra mig i mitt vanliga liv.

Efter två veckors vila fick jag komma tillbaka till naprapten på ett återbesök och denna gång kände jag personligen att jag Featured imageinte blivit bättre utan snarare tvärtom vilket helt sonika ledde till att naprapten inte längre kände att hon kunde hjälpa mig med att bli bra utan att jag helt enkelt behöver söka hjälp på annat håll och att det bör vara en sjukgymnast som hjälper mig och inte bara under ett par sessioner utan säkerligen över 30-40 sessioner (napraptens gissning) och att det kan ta ett par år innan jag är riktigt bra i mina axlar igen.

Vilket leder mig till där jag är idag. Jag är i kö hos en sjukgymnast som ska hjälpa mig med sjukgymnastik för rehabilitera min vänsteraxel.

Mina ursprungsplaner är skjutna på framtiden och jag har därmed valt att lägga fokus på annat håll. Man kan säga att min målbild var att bli stor och muskulös – vilket är något jag får lägga på framtiden av helt förklarliga skäl. Istället kommer mitt fokus vara att gå ner i vikt och skala ner på det fett jag har kvar på kroppen och detta genom diet och den träning jag klarar av att genomföra – i mitt fall är det nyupptäckten av löpning i kombination med styrketräning av ben, mage och övriga kroppsdelar som jag kan träna.

Kommer inte att utsätta mina axlar för några större prövningar förutom rehabträning.
Featured imageTräningen kommer att bli monoton och dieten jobbig(har tjuvstartat lite..) men min målbild är klar, nu är det bara att jag stålsätter mig för nästa utmaning. Det blir vad jag gör det till och därmed känner jag ljusning i horisonten och det är mycket mer än våren som står för dörren.

Annonser
Kategorier:2015 Taggar:, , , , ,

Två år senare

fredag, september 12, 2014 Lämna en kommentar

Idag är det närmast på dagen två år sedan jag började på itrim med soppor, bars, stegräkning och allt vad det innebär. För två år sedan svor jag över min enfald vad gällande kosthållning och gnydde åt mina begynnande skavsår som uppstod av att jag helt enkelt inte var van vid att promenera. Mycket har hänt under dom gångna åren och i mångt och mycket har jag förändrats – antagligen mer än jag själv har uppfattat det.

Det var längesen jag skrev i den här bloggen även om jag har börjat på en hel del inlägg som aldrig blivit publicerade och när jag tittar tillbaka till mina gamla inlägg så kan jag inte annat än le åt den resa jag har gjort. Det har varit mycket upp och ner, känslorna många och upptäckterna likaså. Jag har lärt mig mycket och samtidigt inte lärt mig ett dugg – det låter kanske lite paradoxalt men det är fortfarande svårt att greppa hela förändringen som helhet och att jag helt enkelt alldeles för ofta inte är nöjd med det som jag åstadkommer – vilket är det som jag huvudsakligen jobbar med idag, att helt enkelt bekämpa min egen känsla av otillräcklighet.

large_efter-regn-kommer-det-solsken-814Hur ligget det till med allt idag då? 
Det är en intressant fråga och något som jag har tänkt att dela upp i olika segment. Jag kommer inte att gå in så mycket på min resa som helhet då rätt mycket redan finns nedpräntat här på sidan och det som inte finns är något som också är passerat.

Vikten:

– Jag snurrar runt 100kgs sträcket och överlag väger jag mig ytterst sällan och anledningen till det är att jag styrketränar och tränar överhuvudtaget så ofta jag kan vilket innebär 5-7 olika pass i veckan där den övervägande delen är styrketräningspass. Att träna såpass mycket innebär att vikten förändras på alla möjliga vis då sammansättningen i kroppen förändras. Om jag skulle väga mig oftare så skulle jag endast bygga upp en ångestladdning – något som jag ibland kunde känna i samband med mina invägningar hos itrim – detta alla bra resultat till trots. Jag är idag inte helt nöjd med sammansättningen av min kropp och detta är lite på grund utav att jag fortfarande har mycket överskottshud, hudbristningar och så vidare som sänker ner känslan för det jag har lyckats prestera.

Rökningen:

– Är fortsatt rökfri utan några som helst problem. Klart att man fortfarande ibland kan få ett ”sug” efter det men finns inte på kartan att jag tänker börja med det igen. Istället har jag placerat om dom pengarna i att helt enkelt köpa saker till mig själv såsom kläder, resor och attiraljer.

Årsta_skog_juni_2009_01Träningen:
– Träningen är det som jag överlag har varit bäst med att hålla igång. Jag tränar regelbundet – varje dag om jag kan och inget annat kommer i vägen. Det största problemet som har hindrat mig vad gällande det här är att kroppen har med jämna mellanrum sagt ifrån både på ryggfronten som på handledsfronten vilket har varit lite smolk i glädjebägaren. Likväl rullar det på och jag försöker att göra variationsfylld träning med allt från löpning till styrketräning, yoga till powerwalks. Jag trivs starkt med att träna och känner att det är en stor del varför jag har orkat mig igenom en del av dom mörka perioderna under dom här gångna åren.

Maten:

– Jag äter bättre än jag någonsin gjort och jag äter rent generellt bra med undantag på helgerna då jag låter mig äta lite annorlunda och helt enkelt ”unnar mig mer av det goda”. Det klurigaste är att få ett bra grepp om hur mycket man äter när jag tränar som jag gör men det är en del av livets utveckling, övning och prövning som i slutändan leder till något som faktiskt fungerar för mig. Jag känner att jag inte riktigt är där än men jag är på rätt väg.

Huvudet:

– Huvudet är och förblir det som jag får jobba med dagligen. Huvudet är egentligen det enda riktiga problemet som jag har och många gånger får jag tygla mig i tankarna för att inte racka ned på mig själv då jag sällan känner mig helt nöjd med det jag uträttar vare sig på träning, mat eller livsfronten – jag som så många andra kräver för mycket av mig  själv. Jag har blivit bättre på det och känner även där att jag är på rätt väg.

SONY DSCFramtiden då?
– Nu när tiden hos itrim är förbi har jag ingen direkt målsättning förutom att köra vidare i dom spår jag lyckats staka upp. Jag tränar regelbundet och mathåller så gott jag kan enligt normala former och tycker att jag ändå har ”grepp” om situationen. Den enda målsättningen jag möjligtvis skulle kunna ha är att bli nöjd med det jag presterar och på den vägen även uppnå den fysiska nivå som jag vill uppnå – nu har jag däremot inte bråttom utan det får ta den tid det tar, huvudsaken är och förblir att jag mår bra och summan av det hela är att jag mår bättre än jag gjort på mycket länge.

Livet är i mångt och mycket fantastiskt 🙂

Ett år senare

lördag, februari 1, 2014 Lämna en kommentar

Det är knappt att jag tror att det är sant men idag är det ett år sedan jag la av och röka för absolut sista gången. Tiden har flugit iväg och det har sannerligen varit upp och ner under det här gångna året. Men jag kan med lätt hjärta och på fullaste allvar säga att jag har klarat av det.

Jag har på egen hand lyckats ta mig ur rökandet och stegvis vunnit min hälsa tillbaka. Det lustiga är att jag ibland glömmer bort att jag har rökt, vilket är en lögn bortom alla jämförelser men likväl så är det intressant hur huvudet spelar en många spratt.

Min sista cigg

Min sista cigg

Senast här i veckan pratade en arbetskollega om hur jag mycket jag faktiskt rökte och det känns som en annan värld. Att jag gång på gång hade en cigg i mungipan, tände en ny när jag väl fimpat den första och så vidare. Hur mycket allt var associerat med att röka och att kunna röka. Det är inte förrän jag kom ifrån det som jag har förstått hur otroligt mer inrutat mitt liv blev när jag var slav under nikotinet. Nåväl, den tiden är förbi och jag kommer aldrig att gå tillbaka till det igen. Jag har bitvis mått otroligt dåligt det gångna året men aldrig, inte en gång har jag känt något som helst sug för att ännu en gång tända en cigg och därmed är jag klar med det.

Förutom den hälsomässiga vinsten har även den ekonomiska vinsten varit stor. Mer pengar i den dagliga plånboken har resulterat i betalning för både resa och dator, inte hela summorna men likväl har gjort det lättare att faktiskt unna mig dom saker som jag vill kunna unna mig. Enligt sluta-röka-appen är statistiken såhär:

– Har inte rökt 7310 cigg
– Har sparat in 17313kr ( Vilket för mig är lågt räknat då det har alltid blivit mer i samband med fester och dylikt).

Dag 136 - Den ständiga förändringen

Vad händer annars då? Jag tränat dagligen med P90x3 som jag skrivit om tidigare och är nu uppe i 23 träningspass på 27 dagar vilket får ses som ett rätt bra ”trackrecord”. Effekterna börjar så sakteliga synas men framförallt så känner jag mig mycket starkare, smidigare och snabbare vilket är hela grundbulten för min träning. Motivationen stärks inte av mitt yttre utan av vad jag faktiskt klarar av. Det roligaste som väntar runt hörnet är däremot en två veckors resa till Dominikanska Republiken 🙂

Nåväl, nu blir det att slappa för resten av helgen – trevlig helg 🙂

Ny tid, ny strid?

tisdag, januari 14, 2014 Lämna en kommentar

Lät väl sådär lagom mer allvarligt än det egentligen behöver göra men man kan säga att det är många bollar i luften och jag gillar det som händer och sker. Träningen är igång för fulla muggar och senast idag hade jag ett nytt besök hos Wemind.

I vanlig ordning var jag skeptisk till ifall jag skulle dit överhuvudtaget – jag mår ju trots allt bättre nu än på länge(vilket är nog uteslutande på grund utav min utökade träning). Men efter att ha insett jag i vanlig ordning endast skulle skyffla problemen framför mig så begav jag mig till platsen och efter sessionen kände jag mig lite lättare i själen och jag känner att jag sannerligen är på rätt väg i mitt själsliga arbete.

n(5)
Har fått en hel del tankar och idéer från mina möten hos Wemind och jag är ofantligt motiverad att verkligen gå till botten med varför jag ibland känner som jag gör, varför jag medvetet begränsar mig och låter skitsaker i mitt liv domdera över mitt välmående och den livskvalitet som kommer med det. Mitt verktyg för att ta tag i ångesten kring vissa saker kommer hursomhelst att bli KBT vilket på förhand känns intressant och att det faktiskt kan funka i det långa loppet vilket är hela grundtanken med allt jag gör – jag bygger en grundstomme som ska hålla för resten av livet, en stomme som gör att jag kommer att orka bli gammal kroppsligt såväl som själsligt.

Jag känner hursomhelst hur planerna och tankar blommar i mig, jag börjar få lite mer koll på vad jag själv vill göra – vad jag vill utforska och ta del utav vilket med tanke på hur framtidslöst det kändes för bara några månader sedan en ofantligt stor ljuspunkt. Jag tror att det här kommer att bli bra, jävligt bra 😀

120628-hantlarna

 

Nåväl, träningsmässigt så rullar det på – jag gillar det intensiva upplägget på P90x3 och trivs med det faktum att jag ”hinner” med att träna oavsett hur tajt mitt schema blir, trots att jag var hemma idag såpass sent som vid halv åtta så blev det ändå en möjlighet för mig att träna – det blir ingen middag i dess rätta bemärkelse men likväl en ”efterträningbar” och det är det som får räcka efter dagens pass.

En sidonotering i livet är att min far har nu också bestämt sig för att utöka sin löpträning med lite styrketräning hos Nordic Wellness. Kan inte säga annat än grattis, oavsett vilket gym det är så är det ett fantastiskt bra val att göra det steget. Styrketräning är bra för dig – oavsett vart du kommer ifrån eller vart du vill komma.

Glädjen är i mina steg, nu kör vi med full fart mot helgen!

Att våga.. yoga

onsdag, januari 8, 2014 Lämna en kommentar

Dag tre på P90x3-schemat var minsann Yoga X. Jag kan billigt erkänna att jag har varit dålig på att fullfölja alla tidigare Yoga-varianter så detta var minst sagt en rejäl utmaning. Efter att ha tappat balansen, ramlat omkull och nästan vridit av varenda led i kroppen så lyckades jag fullfölja passet.

Jag känner mig skönt ”utsträckt” och känner mig nöjd med min insats – skam den som ger sig helt enkelt. Träningsvärken från gårdagens Agility X-pass var som väntat brutal men kände att yoga-passet lyckades råda bot på en del av den smärtan iallafall.

yoga_1

Jag har aldrig känt mig speciellt smidig, desto mindre innan livsförändringen men ändå – sen min klumpighet och bristande kroppskontroll ska vi nog inte ens prata om så att i slutet av dagen är det här säkerligen ypperlig träning/avslappning för mig. Om inte annat är det intressant att pröva på något mycket annorlunda. Jag har en liten dröm att en dag klara av att spontant kunna göra ”crow pose” som är rörelsen nedan men det är inget mål utan jag tänker låta den här träningen ta mig i dit jag tar mig helt enkelt 🙂

Nåväl, det sägs hursomhelst att yoga har en hel del välgörande effekter på kropp och själ, som bland annat:

– Yoga bygger bålens stabiliserande muskler och leder till en allmänt bättre hållning och mindre problem med ryggen.
– Är bra mot stress, hjälper vid utbrändhet och depressioner. Olika andningsövningar förstärker denna effekt. Yoga kan även förbättra din sömn.
– Psyket balanseras, välbefinnandet, skapar bl.a. endorfiner.

Med mera så att överlag kan det knappast vara fel att pröva 🙂 Nu kör vi med full fart mot helgen!

På träningsfronten – lite nytt

tisdag, januari 7, 2014 Lämna en kommentar

Vet inte om det är det nya året som har gett ny inspiration eller vad det nu är men jag har börjat ta mig tillbaka till Itrim-gymmet för att göra lite konditionspass, socialisera och helt enkelt vistas i en allmänt positiv miljö samtidigt som jag sakta men säkert börjar komma upp min gamla träningsmotivation – den som är mer målmedveten.
vilja3Nya året med allt vad det innebär spelar säkerligen in då det på något vis ger en chans att börja om på nytt. Jag är en allt eller inget person och överlag har jag alltid varit frälst av dagar som kan vara starten på en ny period och detta är oavsett om det gäller träning, beteenden, vanor eller rutiner. Däremot har jag inget nyårslöfte som jag tänker basunera ut. Jag har ett mycket större löfte till mig själv än något som är bundet till en viss period.

Hur ser detta nya infall ut då? – Jo jag har börjat snegla tillbaka på P90x-träningsregimen som jag snöade in på för något år sedan och har känt att suget att påbörja det är nu tillbaka där den största anledningen till detta plötsliga sug är att det har kommit en ny upplaga vid namn P90x3 som verkar lämpa sig bra för mig i nuet som är ute efter en förändring i mina träningsrutiner – för att blott hålla lågan vid liv.

P90X3

Varför verkar det vara så bra för mig då? Jo för det är helkroppsträning på koncentrerad tid vilket kommer att lämpa sig perfekt för mig innan jag väl skaffar ett gymkort på ett annat ställe än just Itrim och detta kommer inte att ske innan jag är klar med min bindningstid hos Itrim vilket är i höst. Min ekonomit tillåter inte ett fullfjädrat gymkort i kombination med Itrim som idag kostar mig 800kr i månaden.

Jag kommer att dedikera mig till det här i tre månader så får man sedan se vad det leder till.

P90X3_Classic_Schedule

Jag är nu inne på Dag 2 enligt schemat och hitintills är det ofantligt givande och väldigt jobbigt. Agility X som var dagens övning var faktiskt jobbigare än jag trodde vilket har visat sig i form av att jag nu efter träningspasset knappt kan gå, blir en fröjd att möta upp den här träningsvärken 😉

Funderingar kring träning

måndag, januari 6, 2014 Lämna en kommentar

Svetten lackar efter ännu ett träningspass. Endorfinerna susar fortfarande i min kropp och jag känner mig nöjd över ännu ett gott dagsverke. Det är fortfarande omvälvande hur otroligt givande lite daglig träning kan vara för kropp och själ. Jag vet inte riktigt när det skedde men någonstans under min livsförändring i itrim-regi började jag uppskatta rörelse och träning av psykologiska skäl – nästan mer än det fysiska och att jag många dagar faktiskt ser framemot att få ge mig ut i löparspåret, att få lyfta vikter igen eller låta musiken dundra i mina öron samtidigt som jag avverkar skog och mark i en powerwalk.

img_1940
Klart att även det fysiska är givande i det långa loppet men på något vis är träning min optimala avkoppling – den stund där jag lämnar allt annat därhän och bara fokuserar på nuet, så att säga kopplar bort mig från allt världsligt och fokuserar på mig själv själsligt, psykiskt och fysiskt. Det här är i väl ingen direkt kärleksförklaring till träning i sig – även jag känner vissa dagar att jag inte har någon lust att träna oavsett i vilken form det gäller men allt som oftast genomför jag ändå det hela, om inte annat så vet jag att när jag väl är igång så flyter det på – all skit släpper och jag ännu en gång lämnar allt bakom mig.

Det här med inställning till träning är något som verkligen varierar från person till person och jag har märkt att mitt tankesätt inte direkt är mallen, normen eller vad man ska kalla det för gemene man utan snarare tvärtom att träning är något man bara ska genomlida och så fort man har semester så ska man bara släppa allt vad träning heter för att man minsann har ledigt – min fråga är då, varför? Varför ska semester per definition innebära att man hoppar över saker som man annars dagligen gör för att man ska må bra.

dumbbells1

Som ett exempel är min kommande två veckors resa till Dominikanska Republiken. Vid närmare utforskning av hotellet jag och mina goda vänner kommer att bo på så upptäckte jag att vi kommer att ha tillgång till ett stort gym med spinningmöjligheter, tennisbanor med mera vilket innebär att jag även därborta kommer att kunna göra mig av med överskottsenergi och faktiskt hålla igång på ett vis som jag trivs med. När jag förtäljde detta för en äldre kollega utbrast han våldsamt att jag ”förinihelvete har semester” och att jag då inte ska hålla på med gym och en massa dumheter.

Jag betvivlar inte att jag kommer att träna mindre än jag gör idag men likväl kommer jag ändå att köra regelbundet – varför skulle jag inte? Träning för mig är inte ett jobb, det är ett nöje och nöjen behöver jag inte ta semester ifrån.

Jag tror att min fördel med min regelbundna träningsregim är att jag växlar den och gör olika saker just för att hålla igång och därmed hålls ”lågan” vid liv. Jag har egentligen inget fast mål längre för vad min träning ska leda till förutom att jag ska bibehålla min form – vilket gör också att det knappast är negativt för mig ifall jag växlar träningsform. Jag tränar för att må bra och inte för att jag ska bli ”superdeff” – däremot så vet jag att min dagliga träning kommer så sakteliga att leda till att jag kommer att bli väldigt vältränad med allt vad det innebär.

muskeltillvaxt655

Jag tror att man måste hitta en träningsform som funkar för en, vare sig det gäller kondition, styrka, balans eller vad du nu är ute efter och sedan köra på det. Försöka hitta glädjen i det du gör och våga pröva på annan typ av träning när suget efter den vanliga träningen börjar falna. Vem vet – pilates kanske vore något för dig? Eller crosstraining – eller varför inte helt enkelt ringa upp en vän och boka ett tennispass. Se träning/rörelse oavsett form som något roligt – det kommer att löna sig i längden.

Jag har hursomhelst gjort första passet på P90x3 – mer om det kommer jag att skriva framöver.